Jag är väl inte den som går till kyrkan ofta, det beror mest på att jag har sån ångest över tanken på att åka buss,, men sist jag var där så pratade jag med Micael som är vår pastor och jag sa att jag ville döpas!

Det kändes som ett stort steg och han blev så lycklig, men varken han eller jag ahde almanackorna med oss så vi skulle prata om det mer vid nästa tillfälle.

Det vore så fint, att döpas för att man själv vill det och inte för att enbart föräldrarna vill. Jag trivs bra i min församling, jag går i Korskyrkan och det ingår under EFK (Evangeliska Frikyrkan)

Så, vi får se. Jag kan sakna kyrkan - det är så fint, men samtidigt så styr ångesten så himla mycket. Det stör mig enormt mycket, men jag hoppas att det kan bbli någon bättring. Sen vore det kul att lära känna någon i församlingen som är i min ålder.

Nu känner jag bara de som är närmare  50 och uppåt.. Jag är 34.. Så ja, det vore jättekul!! Kunna träffa likasinnade, umgås, gå ut och fika och bara ha en trevlig stund, men det är svårt. jag har så svårt för de sociala bitarna, hur man beter sig bland människor och hur man tar kontakt..

Men, det kanske löser sig med tiden. Vem vet!

Tvivel, är det något som "alla" har? Jag hamnar i tvivel trots alla bönesvar jag fått den sista tiden. Så egentligen så behöver jag inte tvivla för jag vet att han finns där för mig.

Men, så händer det att man läser om orättvisor, jag tänker på övergreppen jag utsattes för - var fanns Gud då? Varför föddes lilla J. med hjärtfel? varför dog lilla J?

En pojke som jag läste om, han fyllde 8 år och en äldre man höllde bensin över honom och tände på. Under flera år så vårdades han på sjukhus för sina svåra skador - men kroppen gav upp och pojken dog. Vart befann sig Gud då? Det finns de som hävdar att satan finns, något jag också tror på - till viss del. Men om nu detta var satans verk, varför kunde inte Gud under dessa år hela pojken så han fick överleva?

Oskyldiga människor som lever i krig och svält, barnen i Rumänien (och många andra länder) som bor på gator och avloppssystem för att skydda sig från världen. Unga pojkar sniffar lim för att stilla hugern. Var finns Gud för dom? Det är såna saker som får mig att tvivla - även fast jag fått starka bönesvar.

Så, jag är väldigt kluven. Men ja, jag tror på Gud, det gör jag men när jag läser om alla tragiska saker som sker, då undrar jag var han befinner sig?

Jag bbrukar försöka tänka på "fotspår i sanden" men samtidigt. Vad är det som gör att vissa får svar på sina böner? Varför är det många som står utan Guds hjälp och stöd?

Jag vet att han finns, jag vet att Jesus finns, jag vet att Jesus dog för min skull. Jag vet allt det där, menalla orättvisor. Visst, det kanske är satan som orsakar problemen, men borde inte Gud kunna vinna tillslut? Även om det kanske tar tid, men att låta oskyldiga människor dö i förtid, låta barnen i afrika svälta och törsta ihjäl, de oskyldiga som lever i krig och förföljelser för sin politiska åsitk, för vad de har för jobb, för hur de klär sig, för vilken religion de tror på..

Oavsett om man är kristen, muslim, jude, hindu, buddhist - så bör väl en starkare makt kunna hjälpa de som utsätts för prövnning. Gud ska pröva oss alla, men inte svårare än det vi klarar av.

Men varför ser då världen ut som den gör?

Min faster - min pappas tvillingsyster, hon blev påkörd av en bil när hon var 6 år, hon överlevde men fick svår epilepsi efter olyckan.

Hon blev sjupt deprimerad och hon fick något som liknar psykoser. 

Hon blev 19 år, sen tog hon sitt liv. Jag hann altså aldrig träffa henne men min pappa har berättat om henne. Men om nu Gud prövade henne, varför fanns han då inte där? Varför räckte han inte ut en Hjälpande hand? Varför sträckte han ut den hand som sen skulle dra henne in till himmelen? 

Det är mycket såna tankar som rör sig i mitt huvud,. Jag vill kunna ha svar på sånt om/när jag blir ifrågasatt och hånad över min tro. Jag vill kunna komma på såna bra svar så jag lyckas få de att förså Hur jag tänker, känner och tror.

Såna detaljer. Well, det var allt för i natt. Nu blir det en cigg, toa och sen bums ner i soffan. Så - godnatt!

Allt är så fantastiskt. Folk som jag inte känner ber för mig, för mig och min man och bönesvaren är många! Helt fantastiskt!! Jag är målllös! Min man är tyvärr inte troende, så när vi gifte oss så gjorde vi det borgligt men det var fint ändå, jag är så tacksam att ha honom vid min sida.

Jag är öppen om min tro för honom så han vet var jag står, men han respekterar min tro även fast han inte kan förstå hur man kan tro på Gud. Men han försöker förstå även om jag vet att han inte kommer attt börja tro på Gud. Jag ber att det kommer att hända, men hans envishet är stor.

Nå väl - jag älskar honom för den han är, med eller utan Gudstro. Många kristna, de som inte ska döma andra människor, de förstår inte hur jag kan älska någon som inte delar min tro. Men  det är inte jag som valt honom, det är Guds vilja, Gud vill att jag ska ha dett gott, med eller utan en man som tror.

Vi har snart varit gifta i 3 månader och jag kan fortfarande inte förstå, jag har haft en sån tur som fått just honom. Visst, vi har det väldigt tufft, vi är sjukskrivna båda två men jag har inte rätt till någon ekonomisk ersättning, så vi två lever på min mans sjukersättning..

Många ber för oss och hjälpen fullkomligt haglar in! Nu under kvällen kommer en okänd kvinna komma hem till oss med en kasse med mat.  Gud ledde henne till oss och tacksamheten finner inga gränser. Så tack Gud för att du lyssnar på mina böner! Tack!

Det är krig, ryssarna invaderar Ukraina och jag tänker i mitt stila sinne; Snälla Gud, hjälp dessa människor, sprid ett stoft av frid över befolkningen. Din hjälp behövs, jag ber dig Jesus, Guds son - hela människorna som blivit sårade, lägg en skyddande hand över de som förlorat sina barn, gör deras sorg lättare att bära. Jag ber dig!

Jag tycker att världen är så orättvi när det blir krig. Jjag tänker på alla oskyldiga människor som får sätta livet till, alla som blir utan hem, jobb och skola för att allt är sönderbombat, de har ingenstans att fly - de sitter kvar där de är.

Orättvisan. Varför är Satan så stark att han ibland vinner över Gud, Satan drar det vassare strået. Vi alla måste samlas i bön, en bön som gör att Satan förlorar makten, att Gud är den som går segrande ut ur kampen..

Amen!

Kom äntligen iväg till kyrkan, första gången på länge - inte så att jag medvetet struntat i det, jag har bara haft den typen av ångest som gör att jag knappt vågar stänga toalettdörren.. 

Men idag kom jag iväg och jag blir så varm, trots att jag inte varit där ofta eller ens många gånger - jag har inte bott här så länge, så jag kanske bara har varit där ppå sin höjd 10 gånger, men de kom ihåg både mig och mitt namn.

Men det speciella idag var att det var gudstjänst, mycket lovsång, knytkalas och - Vuxendop! Jag har bara varit med och bevittnat det en gång innan och det var när en vän döpte sig. Då kände jag att jag också ville det!! Men jag har inte hittat "rätt" församling förrään nu.

Så efter gudstjänsten så pratade jag med pastorn och vi bestämde att nästa gång vi ses så ska vi båda ha almannackorna med oss och spika ett datum.

Det känns bra! De som döptes idag var 6 personer och den yngsta var nog i 14-års åldern skkulle jag gissa, tyvärr missade jag hennes vittnesbörd för jag var inne i ett avskilt rum där jag fick en förbön över min, Vår situation då både jag och min man är psykiskt sköra.

Så jag kände att jag behövde hjälp och stöttning. Så, direkt jag kom hem så fick jag Återigen ett bönesvar!! Gud är god! Han är så god och jag älskar att få tillhöra Guds familj!!

Jag är så otroligt tacksam över all hjälp vi får. En för mig okänd man i Finland fick i uppdrag av Gud att hjälpa oss med att skänka 100 euro, det blev 888:- i svenska pengar, en vän kommer med en kasse med mat på måndag, hennes mamma skänker hundfoder som räcker i minst en månad, okända människor skickar presentkort på olika matbutiker.

Och igår, då var jag med om en helt galen situation, jag skulle handla lite, först på Rusta där jag skulle handla lite hygienprodukter för de är billigast, där betalade jag kontant.

Sen gick jag in i en matvarubutik där jag var tvungen att betala med kortet, så jag valde att självscanna så jag skulle kunna hålla koll på beloppet.

När jag väl skulle betala så var det folk i kö till självscanningsmaskinerna och inga till kön där man betalar direkt till en kassörska. När jag väl skulle batala så kunde jag inte hitta mitt kort, men hon skrev mitt namn, personnummer och telefonnummer så fick jag ta med mig varorna (för 350:-) hem och komma in som idag för att betala!

Helt konstigt att hon litade på mig så pass mycket!! Sen nu på morgonen var det en ny vän på facebook som satte in 150:- så vi skulle kunna köpa cigg. Det var hennes "krav" och hur ofta är man med om det??

Så gissa om jag har tackat Gud för all hjälp. Jag känner mig så välsignad! Min man tror inte p Gud så han tycker bara att allt är gott folk som vill hjälpa oss. Men jag är övertygad om att det är Gud som står bakom allt. Det känns fantastiskt!! 

Så jag måste avsluta med det också: "Tack älskade Gud för all hjälp, tack för att du offrade din son Jesus för våran skull! Tack!"

Detta är mitt första inlägg i denna blogg

Det finns en annan blogg jag använder, men den är fylld med mörker och elände, så jag ville ha en blogg som fokuserar på min kristna tro. Hoppas du gillar den

Jag och min man har haft det väldigt svårt under en lång period nu, både psykiskt och ekonomiskt, men jag ber på mina bara knän att det ska lösa sig för oss.
På den ekonomiska biten så han jag knappt får hjälp men mina böner innan en kristen man kontaktade mig på facebook och sa hur han hade fått ett ord av Gud

Det ordet var att han skulle hjälpa någon i nöd. Så han kontaktade mig och förklarade situationen och han fick då höra att han skulle ge mig 100 euro, vilket visade sig motsvara 888:-

Det betyder verkligen att Gud hör bön. Han är redo att lyssna på mig och mina böner. Jag är honom evigt tacksam. Vet ej hur jag ska tacka ordentligt.

Tack Gud